Länsgränser småland: småland karta
Vad är småland känt för
Örjan Martinsson Som dess namn antyder var Småland ursprungligen en samlingsbenämning på flera olika små "land" söder om Östgötaslätten. Det nordvästra hörnet av dagens Småland, Mo härad, var under hela medeltiden en del av Västergötland. Det finns en teori att begreppet Småland från början bara avsåg de mindre landen i norra Småland, och inte de större landen Finnveden, Värend och Njudung som under medeltiden utgjorde en egen lagsaga som kallades antingen för Värends lagmansdöme eller vanligen för Tiohärads lagmansdöme. Dess lag, Tiohäradslagen, kallas ibland felaktigt för Smålandslagen. Men bortsett från tiohäradsbygden i sydvästra Småland var de småländska landen delar av Östergötlands lagsaga samt Linköpings stift, och de var därför under medeltiden mer en förlängning av Östergötland än ett eget landskap. Trots att Småland, med undantag för åren , aldrig har varit en politisk enhet utan varit splittrat i olika lagsagor, län och stift så utvecklade dess invånare en gemensam identitet som gjorde det till ett landskap.
Begreppet användes på medeltiden som alternativnamn för Tiohärads lagsaga och senare för en annan lagsaga inrättad , Smålands lagsaga , som omfattade det område i nutida Småland som ej ingick i Tiohärads lagsaga. På talet togs Smålands landskapsvapen fram. Den äldre stenålderns sista period är i Kalmar län företrädd med jämförelsevis många fynd av en kultur, som trängt fram från söder längs kusten och som i detta län förefaller ha haft sina medelpunkter i Ryssby och Mönsterås socknar. Även i det inre av södra Småland vid sjöarna Åsnen , Salen och Bolmen har lämningar påträffats från den äldre stenålderns befolkning, men endast ganska sparsamt. Först under gånggrifternas och hällkistornas period nådde stenålderskulturen här rikare utveckling. Invandringsvägarna vid denna första bebyggelse verkar företrädesvis ha gått utefter Mörrumsån och Helgeåns övre lopp. Detta avspeglar sig här i den väldiga koncentration av bland annat hällkistor jämfört med andra områden som finns i detta område.
Småland orter
Bilder från utställning på Jönköpings läns museum Smycken, Jönköpings län Utdrag ur boken Allmogens kläder blir häradsdräkter — En resa från tal till vår tid i Jönköpings län. Häradsgränserna har på många håll ändrats över tid fram till när häradsrätterna försvann. I vårt län hade det äldre sättet att klä sig gått ur tiden och ersatts av modeplagg som gjorde att det inte längre fanns några lokala särpräglade variationer kvar. När intresset för dräktkulturen tog fart under nationalromantikens era och framförallt under talet då många dräkter togs fram fanns ett begränsat urval bevarade plagg att tillgå. Att ta fram dräkter på sockennivå var på de flesta ställen omöjligt utan man tittade då i ett större område. I vårt län blev det häradsindelningen som befäste gränser för dräkterna. Kanske har P G Wistrand påverkat indelningen genom sina publikationer om dräkter. Han använder häraderna som en geografisk markör för att lättare placera en ort eller socken på kartan.
Länsgränser småland:
De forna åkrarna har många små stenrösen. När marken odlades röjdes sten från åkern. Åkrarna började odlas redan under bronsålder, men blev intensivare under den tidiga järnåldern. I områden med fornåkrar hittas ofta gravar och skålgropsstenar. Vid undersökningar i fornåkrar har man funnit boplatser. I bästa fall finns välbevarade forntida landskap bevarade i de småländska skogarna. I Sverige är detta en vanlig fornlämning, men det är unikt för Europa där nästan inga så välbevarade kulturlandskap från brons- och järnåldern kan hittas. Den äldre stenålderns sista period är i Kalmar län företrädd med jämförelsevis många fynd av en kultur, som trängt fram från söder längs kusten och som i detta län förefaller ha haft sina medelpunkter i Ryssby och Mönsterås socknar. Även i det inre av södra Småland vid sjöarna Åsnen , Salen och Bolmen och Vidöstern har lämningar påträffats från den äldre stenålderns befolkning. I åarnas dalgångar och särskilt kring Åsnens södra del vid Hönshyltefjorden och utmed Mörrumsån lopp har många stenåldersplatser hittats även från tidig mesolitisk tid.