Bergarten granit: röd bergart sverige
Granit vas
Dela sida till en vän Lägg till sida som favorit Berggrunden på Öckerö består till stor del av vackert veckad gnejs. Berggrunden består av bergarter. Granit och gnejs är de vanligaste bergarterna i Göteborg och i Sverige. Varje bergart är uppbyggd av mineraler. I både granit och gnejs är de vanligaste mineralerna kvarts, kalifältspat och glimmer. Granit Graniten finns i lite olika utföranden, där den kan variera i färg från gråaktig till rödaktig. Graniter är massformiga inga synliga mönster till skillnad från den lagrade gnejsen i utseendet och finns i majoritet i västra Göteborg, Änggårdsbergen, Kullavik och centrala Hisingen. Längre norrut finns den röda Bohusgraniten. Den är kanske mest känd för sin hållbarhet och för sin användning till gatsten. Bohusgraniten bildades för miljoner år sedan och är även populär att klättra på. Bohusgraniten fungerar lika bra att klättra på som till gatsten. Både södra och norra skärgården, likaså västra Hisingen, består av gnejs så kallad paragnejs som är av sedimentärt ursprung, men det är en annan historia.
Sedimentära bergarter
Geologi Geologi Granit är en av de vanligaste bergarterna på den kontinentala jordskorpan. Granit har en grov- till finkornig struktur. Stora delar av Sveriges berggrund utgörs av granit, särskilt i Småland och Norrland. Granit bygger tillsammans med tonalit och granodiorit upp en stor del av kontinentskorpan. Den består av kvarts grå , kalifältspat vit eller rosa och plagioklas vit samt varierande mängder muskovit ljus , biotit svart och hornblände svart ; färgen är grå- eller röd-spräcklig beroende på fältspatens färg. Magmatiska bergarter Granit är en magmatisk bergart, djupbergart om man ska vara mer specifik. Magmatiska bergarter, magmabergarter, bildas som stelningsprodukter av magmor bergartssmältor i eller ovanpå jordskorpan. När magma trycks upp så svalnar den eftersom att den trycks mot kallare stenar. Långsamt stelnar magman. Så bildas granit och andra magmatiska djupbergarter. I motsats till ett rent ämne grundämne eller kemisk förening saknar en magma specifik stelningstemperatur.
Bergartsbildande mineral
Polerad yta. Granit från latinets granum korn [1] är en av de vanligaste bergarterna på den kontinentala jordskorpan. Granit är en magmatisk djupbergart , det vill säga den bildas då magma djupt nere i jordskorpan genomgår en långsam avkylningsprocess. Granit kan ha en grovkornig struktur. Stora delar av Sveriges berggrund utgörs av granit, särskilt i Småland och Norrland. Granit består av kiseldioxidrika mineral som fältspat och kvarts samt mindre mängder av till exempel glimmer , hornblände och pyroxen. En granit kan ha olika färger alltifrån vit till röd och svart beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur. En del mineraler är millimeterstora, andra kan bli flera centimeter. Granit är mycket hård och sprickfri och har ovanligt hög motståndskraft mot tryck, stötar och deformering; den är också okänslig för försurat regn. Eftersom den därtill är vanligt förekommande på många håll i världen har den kommit till rik användning för gatubeläggningar, som byggnadssten , för murverk och i ornament och monument.
Granit - ett material med eviga värden
Benders Idépark Granit - ett material med eviga värden Granit är Sveriges vanligaste bergart och återfinns i hela landet. Bergarten är extremt stark och tål såväl slag som värme betydligt bättre än de flesta andra stensorter och material. Dess utseende och egenskaper växlar med skiftande kornstorlek och färg beroende på var i världen den bryts. Namnet granit härrör från latinets granum som betyder korn. Graniten, som är en av de vanligaste bergarterna i den kontinentala jordskorpan, är typisk för Jorden och tros inte förekomma på exempelvis Månen och Mars. Den bildades när glödhet magma trängde upp från Jordens inre och bildade kristaller. Graniten är nästan alltid helt massiv eftersom den vanligen saknar inre hålrum. Ur ett brytnings- och bearbetningsperspektiv brukar granit benämnas som en så kallad hårdsten, i motsats till marmor, kalksten och andra mjuka bergarter som benämns lössten. Dess hårdhet och därigenom hållbarhet har gett graniten ett grundmurat positivt rykte.