Klåda på kroppen lever: huskur mot klåda på kroppen
Klåda utan synliga utslag
Smärtstillande läkemedel, NSAID, opioider Paramalign klåda Vanligt förekommande vid hematologiska tillstånd men med okänd prevalens vid solida tumörer. Fall av klåda finns dock beskrivna vid ett flertal olika tumörsjukdomar. Särskilda patientgrupper Klåda hos äldre. Vanligt förekommande besvär med sannolikt multifaktoriella orsaker främst kopplade till hudens åldrande. Lokaliserade eller generaliserade hudmanifestationer såsom rivmärken exkoriationer , rodnad, papler,noduli, vesikler, fjällning eller lichenifiering. Störd koncentrationsförmåga och nattsömn samt sekundära effekter såsom nedstämdhet. Torr hud. Indikation: Kapruvia är avsett för behandling av måttlig till svår klåda hos vuxna patienter med kronisk njursjukdom som behandlas med hemodialys. Kontraindikation: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något av hjälpämnena ättiksyra, natriumacetattrihydrat, natriumklorid och vatten för injektionsvätskor. Varningar och försiktighet: Hyperkalemi: Hyperkalemi förekommer ofta hos patienter med kronisk njursjukdom som behandlas med hemodialys.
Klåda på kroppen lever:
Kliar och kryper på kroppen
Publicerad: Uppdaterad: Länge leve levern! Många svenskar lever med fettlever — och det behöver inte vara farligt. Men för vissa startas ett förlopp där ihärdig inflammation leder till skrumplever. Medicinsk Vetenskap har pratat med forskarna som värnar om levern — bukens bjässe som har en smått magisk återhämtningsförmåga och enorm överkapacitet. Bild: Illustration: Jens Magnusson Text: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 Levern sitter högt upp i buken, skyddad bakom revben vid sidan om magsäcken. Större delen är placerad i höger kroppshalva men en utstickande nos når över till bukens vänstra del. Det är ett stort organ, normalvikt är mellan 1,2 och 1,5 kilo. Mystik omger denna bruna bjässe. Till exempel har den svårbegripligt stor överkapacitet. Det går att ta bort fyra femtedelar, kanske mer, utan att levern tappar i funktion. Den kan dessutom återskapa sin förlorade del. Därför kan en levande person skänka en bit av sin lever för transplantation.
Autoimmuna leversjukdomar
Skabb är en kliande hudsjukdom orsakad av kvalstret Sarcoptes scabiei som drabbar människor och djur. Smitta sker vid nära kroppskontakt och inom hushåll. I typfallet ses en generell, sömnstörande klåda och papulovesikulösa utslag på bål och extremiteter. Kvalster kan hittas i korta, gråvita skabbgångar, främst på händer och handleder. Hos barn kan ansiktet omfattas, och äldre kan drabbas av fjällande, starkt smittsam krustös skabb. Endast fall där diagnosen är säkerställd genom påvisande av skabbkvalster i mikroskop behandlas. Tenutexkräm är förstahandsbehandling. Permetrinkräm eller peroralt ivermektin används i utvalda fall. Även nära kontakter ska behandlas. Redan de gamla grekerna drabbades av skabb. Tillståndet beskrevs av Aristoteles som »löss i kroppen« och nämns även i Gamla testamentet 3 Mos och äldre kinesiska källor [1, 2]. När italienaren Bonomi år med hjälp av mikroskop avbildade skabbkvalstret blev sjukdomen en av de första där etiologin kunde fastslås.
Klåda (pruritus)
Dessa sjukdomar är relativt ovanliga. Obehandlade kan de leda till att levern skadas och att man med tiden utvecklar en skrumplever levercirros. Vad ger autoimmun leversjukdom för symtom? Oftast inga alls. Trötthet är ett generellt vanligt symtom. PBC ger ofta klåda. Sent i sjukdomsförloppet när man utvecklat en skrumplever kan man få symtom som inkluderar klåda, gula ögonvitor, vätska i bukhålan samt blödningar från magsäcken. Går sjukdomen att behandla? Autoimmun hepatit går att behandla med flera olika immunsänkande läkemedel i första hand kortison. PBC går att behandla med läkemedel som förändrar gallflödet vilket hos majoriteten av patienterna bromsar sjukdomsutvecklingen och lindrar symtom som tex klåda. Hur upptäcks autoimmun leversjukdom? Hos de flesta upptäcks den då man utreder andra sjukdomssymtom vilket gör att man kontrollerar levervärden eller ser att levern ser avvikande ut vid olika typer av röntgenundersökningar. Hur går utredningen till?